Dessa ungar!

Nordamerikanska äventyrspäron

Det är eftermiddag och fritids inomhus. I målarrummet sitter ett antal elever – bland annat två i vanliga fall oskiljaktiga bästisar (sju år gamla). Eftersom de båda två varit bortresta i omgångar är det här första gången på tre veckor som de ses. Den som någonsin träffat en sjuåring kan ana lyckan i att återse en bästa vän.

Bästis #1 berättar om föräldrarnas resa till nordamerika som föranledde hennes egna frånvaro.

Bästis #1: … Och så var det en stor staty som man kan klättra upp i … Och så var det massa stora hus som man kan bo i för det är så trångt där… Och så fanns det brandbilar som låter så mycket så att man nästan blir livrädd…
Bästis #2 (hänförd): Wow! Dina föräldrar är verkligen äventyrarliga. De är riktiga äventyrare!
Bästis #1 (självklart):  Jag vet.

1 Comment

  1. Anna 2010-03-31 at 13:16

    just de där självklara ”jag vet” är såå underbara! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives