Jag fick ett par timmars dötid i Stockholm och bestämde mig för att besöka Kulturhuset. På väg runt i mitt planlösa sökande efter kultur fann jag plan 4 och en skolklass i uppskattad mellanstadieålder. De var på väg ut från utställningen ”Finn dig själv!”. Min nyfikenhet trogen kunde jag inte hålla mig borta. Eftersom en eller annan läsare kan tänkas besöka utställningen vill jag inte avslöja mer än så. Det är ändå inte riktigt viktigt för vad jag vill få fram. För det som fick mig att tänka ”Aha, det här hör hemma på bloggen!” var en liten rad skriven i en liten gästbok liggandes på en bänk alldeles i slutet av utställningen.
Vilken upplevelse kram Esmeralda 8 år
Det väcker tankar om allt från språklig imitation (Vems ord har Esmeralda 8 år lånat?) till innebörden av begreppet upplevelsebaserat lärande (Vilket lärande baseras på något annat än en upplevelse?). Det jag landar i är en fråga om Esmeraldas minne. Hur länge får den här utställningen (med allt vad hjärt-giraffer, hjärnbubblor och snurrgolv heter) att finnas kvar i hennes minne? Blotta tanken på en skola där varje dag innehåller lika minnesvärda upplevelser är svindlande.
Kommentera