Mina små humanister

Det är måndag och början på så mycket mer än bara vecka 39. Efter ett långt och utförligt valtema är det mycket som behöver diskuteras. Trots den relativt unga åldern på mina elever (nio, tio och elva år gamla) så har vi ett 45 minuter långt samtal om allt från skillnaden mellan minoritetsregeringar och majoritetsregeringar till vad det innebär att stå upp för alla människors lika värde.

En elev (tioårig pojke) berättar att han sett att internationell media rapporterar om rasisternas intåg i riksdagen. Det går ett sus av förvåning genom klassrummet. En annan elev (elvaårig flicka) sammanfattar allt som jag känt men inte kunnat uttrycka det senaste dygnet:

”Det är nästan så att man skäms för att bo i Sverige. Dom ger ju alla oss andra dåligt rykte!”

Jag nickar instämmande och bockar, med obeskrivlig stolthet, av ett antal mål i läroplanen.