På min skola har vi ingen studie- och yrkesvägledare. Kanske beror det på att vi är en liten skola (180 elever). Kanske beror det på att eleverna i sig är rätt små, oftast mellan 6 och 12 år gamla (varför skulle man inte ha studie- och yrkesvägledning för yngre elever förresten!?). Hur som helst så har vi ingen sådan, vilket också bidragit till att jag faktiskt inte känner någon med den titeln.
Det är nog därför som jag egentligen inte förstår varför det ska vara en separat person som har det uppdraget. Att man tar in externa kuratorer, psykologer, skolsköterskor och liknande förstår jag absolut. Men det här med studie- och yrkesvägledning är så nära förknippat med själva lärandet att det nästan är svårt att lyfta ur sitt sammanhang. Jag ska ta ett exempel för att förklara vad jag menar:
I fredags avslutade vi en veckas långt Elevens Val. På förmiddagen fick var och en av de sex elevgrupperna redovisa sitt arbete och sedan vidtog ordinarie schema. Så när fredagens eftermiddag infann sig var jag, min kollega och våra 30 gullungar i samma värdegrundsövning som vi gör varje vecka (vi kallar det Samtal i ring, jag kan berätta mer om det en annan gång). När det närmar sig slut ger vi eleverna möjlighet att tacka eller berömma någon annan för något ovanligt bra. (Det brukar oftast vara ungar som spricker av längtan efter att få berömma sina vanliga kompisar, för att de lekt sina vanliga lekar. Men det är bra och värdefullt det också, tänker jag.) Hur som helst föll det sig så att en av våra yngre elever (en nioårig pojke) fick beröm för en ovanligt komisk roll han spelat i en teaterpjäs. Runt omkring syntes instämmande nickanden från övriga klasskamrater och en allt mer rodnande Teaterpojke.
Teaterpojken (inför alla): Jag tycker teater är kul.
Berömmande klasskamrat: Ja, det märks verkligen!
Teaterpojekn (plötsligt allvarlig): Mitt enda problem är att jag inte kan bestämma mig för om jag vill bli matteproffs eller skådespelare.
Det blev ingången till ett samtal som spexkulturen på landets högskolor och universitet. Utan särskilt mycket övertalning är det nu en utstakad dröm för en av mina elever, och en medvetenhet för övriga 29. På alla sätt och vis är det en form av studie- och yrkesvägledning. Och det händer just in time, på ett sätt som externa medarbetare knappast kan erbjuda.
Kommentera